Mer Brodie-Innes: The Soul of a Witch

Den historiska romanen The Soul of a Witch är idag knappast läsvärd på grund av några estetiska eller litterära kvaliteter. Det rör sig om en berättelse med mer en ett drag gemensamt med den klassiska kioskromanen, (romantik i historisk miljö, styltig dialog på pseudoarkaiserande språk, skurkaktiga riddare och sköna jungfrur). The Soul of a Witch har uppenbarligen aldrig varit något mästerverk och har åldrats dåligt. Som mycket liknande litteratur, d v s skönlitteratur författad av ideologiproducerande esoteriker, har den trots allt ett visst existensberättigande i det att den kan fungera som ingång till eller information om sin författares tankevärld och i någon mån också om den miljö i vilken denne rörde sig.

Det går t ex lätt att läsa The Soul of a Witch som ett exempel på den keltiska vurm som uppenbarligen behärskade flera av centralfigurerna i Golden Dawn, alltså samma entusiastiska passion som fick McGreagor Mathers att promenera runt i Paris iklädd kilt och en viss Alexander Crowley att byta namn. Romanen utspelar sig Skottland på 1500-talet och kan glädja keltofilen med information om olika klaner, släktförhållande och lokala sedvänjor.

I övrigt, och kanske med större intresse, går det att se The Soul of a Witch som en skönlitterär gestaltning av Brodie-Innes tankar om häxeri, häxkonst och häxor och här är romanen också vagt intressant som ett exempel på en av många ståndpunkter som intogs om dessa ämnen i den miljö ur vilken wiccarörelsen så småningom skulle växa fram, även om man vågar gissa att detta inte var en utveckling som Brodie-Innes skulle uppskattat om han fått leva tre decennier längre.

Ett återkommande problem med skräcklitteratur skriven av ockultister som delas av The Soul of a Witch, (även om denna roman knappast kan räknas till skräckgenren), är den tendens att överförklara och prata sönder eventuella övernaturliga inslag. Denna tendens utgör utan tvekan resultatet av att författarna, vana att producera fackprosa om samma ämnen, tillåtit sig att ge sig hän åt den från deras perspektiv begripliga lockelse att undervisa sina läsare. Ur ett spänningsperspektiv är emellertid priset för detta nöje högt.

Att Brodie-Innes undervisar går lätt att se om man läser The Soul of a Witch bredvid artikeln Scottish Witchcraft Trials där han redogör för sina åsikter om häxeriet. Scottish Witchcraft Trials är till stor del ett försvar för de tidigmoderna häxprocesserna, åtminstone de skotska, med utgångspunkt i uppfattningen att de som under dessa anklagades för att vara häxor faktiskt var skyldiga och utgjorde ett reellt hot för sina medmänniskors liv och hälsa. Brodie-Innes tänkte sig kortfattat att häxorna använde sig av någon särskilt kraftfull form av hypnos för att ta kontroll över andra människor och för att väcka övermänskliga krafter inom sig själva. Dessa tankar utgör ett centralt tema också i The Soul of a Witch där en hamnskiftande häxa utgör en av de mest intressanta karaktärerna.

Detta är åsikter som i någon mån är motsatta dem som legitimerade grundandet av wiccarörelsen eller andra försök att skapa en modern häxkonst. Wicca skulle å andra sidan knappast existera om det inte vore för de det intresse för häxan som uppenbarligen fanns i den tidiga 1900-talsockultismen.


(Alexandriansk rit på 60-talet)