Golden Dawn, Leonard Smithers och det litterära avantgardet

För några år sedan utkom en bok som trots att den bidrar med flera intressanta pusselbitar när det gäller förståelsen för hur Golden Dawn och i förlängningen det förra sekelskiftets ockultism överhuvudtaget förhöll sig till och passade in i det omgivande kulturella landskapet verkar ha förbigåtts av flertalet esoterismintresserade och som jag därför tänker uppmärksamma här.

Boken ifråga, Publisher to the Decadents av James G Nelson, är samtidigt en biografi av den originelle förläggaren Leonard Smithers och en studie över dennes förlag, Smithers & co.



Smithers etablerade sig ursprungligen som utgivare av exklusiva utgåvor av svårtillgänglig erotika, ofta på eller över pornografins gräns. Många lustiga anekdoter berättas om honom i Nelsons bok, bland annat skall han i det antikvariat han drev vid sidan om förlaget ha haft sina, ur lagens synpunkt, mest tveksamma böcker i en väska bakom disken för att kunna springa iväg med denna i händelse av en razzia. I samma antikvariat sägs han också ha haft ett exemplar av Imitatio Christi bunden i äkta människoskinn till försäljning.

När Storbritanniens litterära avantgarde efter rättegången mot Wilde övergavs av sina förlag lyckades Smithers utnyttja situationen. På grund av sin bakgrund var han utan tvekan lämpad att göra det han gjorde. Han hade vanan inne att möta de problem som en förläggare av provocerande böcker kan råka ut för och, om nödvändigt, hade han goda kontakter i det underjordiskt nätverk av mindre nogräknade tryckerier och diskreta distributionskanaler som normalt utgjorde den brittiska pornografins infrastruktur men som naturligtvis också kunde användas till annat. Inom ramen för en ny litterär tidskrift, The Savoy, lyckades han därför knyta Aurthur Symons, Aubrey Beardsley, Oscar Wilde, Ernest Dowson, Havelock Ellis, Max Beerbohm, W B Yeats m fl till sitt eget förlag.

Smithers storhetstid varade endast i några år. Därefter gick han i konkurs och ägnade den kvarvarande delen av sitt liv åt den något absurda sysselsättningen att hanka sig fram på att ge ut piratutgåvor av sitt eget förlags tidigare utgivning.



Bland Aleister Crowleys biografer har det länge varit känt att Smithers gav ut den unge poetens tidiga lyrik. Aceldama och White Stains samt ett verk med titeln Green Alps som emellertid aldrig blev utgivet förlades hos Smithers. Det verkar emellertid som kretsen kring Smithers är av större betydelse för Crowley än vad som vanligtvis framgår i dennes biografier. Bland annat eftersom Jerome Pollitt, Crowleys älskare från Chambridgetiden, umgicks in denna.



Smithers stod också i kontakt med WB Yeats som emellertid verkar ha känt sig illa till mods i den moraliskt tveksamme förläggarens närhet. Trots detta lät han publicera sig i The Savoy. Nelson beskriver bland annat en bisarr middagsbjudning hos Smithers där bland andra Yeats, Aubrey Beardsley, Arthur Symons och Max Beerbohm deltog. En överförfriskad Smithers spelade piano medan Yeats föreläste om ”dyahbolism” och den svårt sjuke Beardsley periodvis uppsökte badrummet för att spotta blod.

Kanske mest intressant är emellertid Smithers romantiska relation till den unga Golden Dawn-medlemmen Althea Gyles som jag snart skall återkomma till.