Information om avhandlingen:
Format: 240x165 mm
Bandtyp: mjukpärm
Sidantal: 325
Pris: 250 kr
Vi kan också bjuda på ett klipp där Gregorius framträder på tv4:s nyhetsmorgon.
För info om beställning se här.
onsdag 25 mars 2009
söndag 22 mars 2009
Fredrik Gregorius: Modern Asatro
Jag har alltför länge skjutit upp ett blogginlägg om Fredrik Gregorius och hans avhandling Modern Asatro: Att konstruera etnisk och kulturell identitet. Gregorius, som tidigare gett ut den lilla boken Satanismen i Sverige på Sitra ahra förlag, disputerade den 30 januari med Olav Hammer som opponent. Avhandlingen har väckt en del intresse i media och omskrivs t ex här, här och här.
Sitra ahra förlag kommer att distribuera Gregorius avhandling. Lagret är ytterst begränsat och enligt Gregorius finns för tillfället inga planer på att låta trycka upp en ny upplaga av avhandlingen som därför gissningsvis inom kort kommer att bli mycket svårt att få tag på. Den som är intresserad av att köpa ett exemplar kan höra av sig till förlaget. Mer information om priser etc kommer under veckan.
Fil dr Fredrik Gregorius
Här följer en beskrivning av avhandlingen och dess ämne:
”Intresset för vikingatiden och de fornnordiska gudarna är stort i dagens Sverige och utgör en central del av den nationella självförståelsen. Varje sommar hålls vikingamarknader på flera platser i landet och i många butiker säljs smycken med fornnordiska motiv. De flesta ser det som en historisk epok som inte omedelbart påverkar deras liv idag. Men för vissa blir
intresset för vikingatiden och dess gudar vägen till en ny livsåskådning.
I den här studien behandlas modern asatro och dess strävan att konstruera en etnisk och religiös identitet. Den moderna asatron är en paradoxal religion. Den baserar sig på äldre religiösa föreställningar och sätter sig genom sin syn på kulturell och etnisk identitet i opposition till det moderna urbana samhället. På ett liknande sätt framhåller de asatroende sig som en minoritet men utgår från etniska föreställningar som delas av en majoritet som inte har något intresse för asatron. Den moderna asatron är inte skild från bredare föreställningar om fornnordisk kultur; snarare har den dragit dessa till sin spets. Det handlar om ett sökande efter något som kan fungera som en fast punkt i en tid som upplevs som allt mer föränderlig och där rådande strukturer saknar varaktighet. Historien blir inom asatron en väg mot något permanent, en symbol för något som den moderna människan har förlorat. Men tolkningen av det förflutna ligger inte fast. Historien omvandlas ständigt för att passa samtida behov och värderingar. Den moderna asatron blir därmed ett exempel på hur våra föreställningar om det förflutna ständigt påverkar oss.”
Sitra ahra förlag kommer att distribuera Gregorius avhandling. Lagret är ytterst begränsat och enligt Gregorius finns för tillfället inga planer på att låta trycka upp en ny upplaga av avhandlingen som därför gissningsvis inom kort kommer att bli mycket svårt att få tag på. Den som är intresserad av att köpa ett exemplar kan höra av sig till förlaget. Mer information om priser etc kommer under veckan.
Här följer en beskrivning av avhandlingen och dess ämne:
”Intresset för vikingatiden och de fornnordiska gudarna är stort i dagens Sverige och utgör en central del av den nationella självförståelsen. Varje sommar hålls vikingamarknader på flera platser i landet och i många butiker säljs smycken med fornnordiska motiv. De flesta ser det som en historisk epok som inte omedelbart påverkar deras liv idag. Men för vissa blir
intresset för vikingatiden och dess gudar vägen till en ny livsåskådning.
I den här studien behandlas modern asatro och dess strävan att konstruera en etnisk och religiös identitet. Den moderna asatron är en paradoxal religion. Den baserar sig på äldre religiösa föreställningar och sätter sig genom sin syn på kulturell och etnisk identitet i opposition till det moderna urbana samhället. På ett liknande sätt framhåller de asatroende sig som en minoritet men utgår från etniska föreställningar som delas av en majoritet som inte har något intresse för asatron. Den moderna asatron är inte skild från bredare föreställningar om fornnordisk kultur; snarare har den dragit dessa till sin spets. Det handlar om ett sökande efter något som kan fungera som en fast punkt i en tid som upplevs som allt mer föränderlig och där rådande strukturer saknar varaktighet. Historien blir inom asatron en väg mot något permanent, en symbol för något som den moderna människan har förlorat. Men tolkningen av det förflutna ligger inte fast. Historien omvandlas ständigt för att passa samtida behov och värderingar. Den moderna asatron blir därmed ett exempel på hur våra föreställningar om det förflutna ständigt påverkar oss.”
lördag 14 mars 2009
Golden Dawn, Leonard Smithers och det litterära avantgardet
För några år sedan utkom en bok som trots att den bidrar med flera intressanta pusselbitar när det gäller förståelsen för hur Golden Dawn och i förlängningen det förra sekelskiftets ockultism överhuvudtaget förhöll sig till och passade in i det omgivande kulturella landskapet verkar ha förbigåtts av flertalet esoterismintresserade och som jag därför tänker uppmärksamma här.
Boken ifråga, Publisher to the Decadents av James G Nelson, är samtidigt en biografi av den originelle förläggaren Leonard Smithers och en studie över dennes förlag, Smithers & co.
Smithers etablerade sig ursprungligen som utgivare av exklusiva utgåvor av svårtillgänglig erotika, ofta på eller över pornografins gräns. Många lustiga anekdoter berättas om honom i Nelsons bok, bland annat skall han i det antikvariat han drev vid sidan om förlaget ha haft sina, ur lagens synpunkt, mest tveksamma böcker i en väska bakom disken för att kunna springa iväg med denna i händelse av en razzia. I samma antikvariat sägs han också ha haft ett exemplar av Imitatio Christi bunden i äkta människoskinn till försäljning.
När Storbritanniens litterära avantgarde efter rättegången mot Wilde övergavs av sina förlag lyckades Smithers utnyttja situationen. På grund av sin bakgrund var han utan tvekan lämpad att göra det han gjorde. Han hade vanan inne att möta de problem som en förläggare av provocerande böcker kan råka ut för och, om nödvändigt, hade han goda kontakter i det underjordiskt nätverk av mindre nogräknade tryckerier och diskreta distributionskanaler som normalt utgjorde den brittiska pornografins infrastruktur men som naturligtvis också kunde användas till annat. Inom ramen för en ny litterär tidskrift, The Savoy, lyckades han därför knyta Aurthur Symons, Aubrey Beardsley, Oscar Wilde, Ernest Dowson, Havelock Ellis, Max Beerbohm, W B Yeats m fl till sitt eget förlag.
Smithers storhetstid varade endast i några år. Därefter gick han i konkurs och ägnade den kvarvarande delen av sitt liv åt den något absurda sysselsättningen att hanka sig fram på att ge ut piratutgåvor av sitt eget förlags tidigare utgivning.
Bland Aleister Crowleys biografer har det länge varit känt att Smithers gav ut den unge poetens tidiga lyrik. Aceldama och White Stains samt ett verk med titeln Green Alps som emellertid aldrig blev utgivet förlades hos Smithers. Det verkar emellertid som kretsen kring Smithers är av större betydelse för Crowley än vad som vanligtvis framgår i dennes biografier. Bland annat eftersom Jerome Pollitt, Crowleys älskare från Chambridgetiden, umgicks in denna.
Smithers stod också i kontakt med WB Yeats som emellertid verkar ha känt sig illa till mods i den moraliskt tveksamme förläggarens närhet. Trots detta lät han publicera sig i The Savoy. Nelson beskriver bland annat en bisarr middagsbjudning hos Smithers där bland andra Yeats, Aubrey Beardsley, Arthur Symons och Max Beerbohm deltog. En överförfriskad Smithers spelade piano medan Yeats föreläste om ”dyahbolism” och den svårt sjuke Beardsley periodvis uppsökte badrummet för att spotta blod.
Kanske mest intressant är emellertid Smithers romantiska relation till den unga Golden Dawn-medlemmen Althea Gyles som jag snart skall återkomma till.
Boken ifråga, Publisher to the Decadents av James G Nelson, är samtidigt en biografi av den originelle förläggaren Leonard Smithers och en studie över dennes förlag, Smithers & co.
Smithers etablerade sig ursprungligen som utgivare av exklusiva utgåvor av svårtillgänglig erotika, ofta på eller över pornografins gräns. Många lustiga anekdoter berättas om honom i Nelsons bok, bland annat skall han i det antikvariat han drev vid sidan om förlaget ha haft sina, ur lagens synpunkt, mest tveksamma böcker i en väska bakom disken för att kunna springa iväg med denna i händelse av en razzia. I samma antikvariat sägs han också ha haft ett exemplar av Imitatio Christi bunden i äkta människoskinn till försäljning.
När Storbritanniens litterära avantgarde efter rättegången mot Wilde övergavs av sina förlag lyckades Smithers utnyttja situationen. På grund av sin bakgrund var han utan tvekan lämpad att göra det han gjorde. Han hade vanan inne att möta de problem som en förläggare av provocerande böcker kan råka ut för och, om nödvändigt, hade han goda kontakter i det underjordiskt nätverk av mindre nogräknade tryckerier och diskreta distributionskanaler som normalt utgjorde den brittiska pornografins infrastruktur men som naturligtvis också kunde användas till annat. Inom ramen för en ny litterär tidskrift, The Savoy, lyckades han därför knyta Aurthur Symons, Aubrey Beardsley, Oscar Wilde, Ernest Dowson, Havelock Ellis, Max Beerbohm, W B Yeats m fl till sitt eget förlag.
Smithers storhetstid varade endast i några år. Därefter gick han i konkurs och ägnade den kvarvarande delen av sitt liv åt den något absurda sysselsättningen att hanka sig fram på att ge ut piratutgåvor av sitt eget förlags tidigare utgivning.
Bland Aleister Crowleys biografer har det länge varit känt att Smithers gav ut den unge poetens tidiga lyrik. Aceldama och White Stains samt ett verk med titeln Green Alps som emellertid aldrig blev utgivet förlades hos Smithers. Det verkar emellertid som kretsen kring Smithers är av större betydelse för Crowley än vad som vanligtvis framgår i dennes biografier. Bland annat eftersom Jerome Pollitt, Crowleys älskare från Chambridgetiden, umgicks in denna.
Smithers stod också i kontakt med WB Yeats som emellertid verkar ha känt sig illa till mods i den moraliskt tveksamme förläggarens närhet. Trots detta lät han publicera sig i The Savoy. Nelson beskriver bland annat en bisarr middagsbjudning hos Smithers där bland andra Yeats, Aubrey Beardsley, Arthur Symons och Max Beerbohm deltog. En överförfriskad Smithers spelade piano medan Yeats föreläste om ”dyahbolism” och den svårt sjuke Beardsley periodvis uppsökte badrummet för att spotta blod.
Kanske mest intressant är emellertid Smithers romantiska relation till den unga Golden Dawn-medlemmen Althea Gyles som jag snart skall återkomma till.
måndag 9 mars 2009
Mer Brodie-Innes: The Soul of a Witch
Den historiska romanen The Soul of a Witch är idag knappast läsvärd på grund av några estetiska eller litterära kvaliteter. Det rör sig om en berättelse med mer en ett drag gemensamt med den klassiska kioskromanen, (romantik i historisk miljö, styltig dialog på pseudoarkaiserande språk, skurkaktiga riddare och sköna jungfrur). The Soul of a Witch har uppenbarligen aldrig varit något mästerverk och har åldrats dåligt. Som mycket liknande litteratur, d v s skönlitteratur författad av ideologiproducerande esoteriker, har den trots allt ett visst existensberättigande i det att den kan fungera som ingång till eller information om sin författares tankevärld och i någon mån också om den miljö i vilken denne rörde sig.
Det går t ex lätt att läsa The Soul of a Witch som ett exempel på den keltiska vurm som uppenbarligen behärskade flera av centralfigurerna i Golden Dawn, alltså samma entusiastiska passion som fick McGreagor Mathers att promenera runt i Paris iklädd kilt och en viss Alexander Crowley att byta namn. Romanen utspelar sig Skottland på 1500-talet och kan glädja keltofilen med information om olika klaner, släktförhållande och lokala sedvänjor.
I övrigt, och kanske med större intresse, går det att se The Soul of a Witch som en skönlitterär gestaltning av Brodie-Innes tankar om häxeri, häxkonst och häxor och här är romanen också vagt intressant som ett exempel på en av många ståndpunkter som intogs om dessa ämnen i den miljö ur vilken wiccarörelsen så småningom skulle växa fram, även om man vågar gissa att detta inte var en utveckling som Brodie-Innes skulle uppskattat om han fått leva tre decennier längre.
Ett återkommande problem med skräcklitteratur skriven av ockultister som delas av The Soul of a Witch, (även om denna roman knappast kan räknas till skräckgenren), är den tendens att överförklara och prata sönder eventuella övernaturliga inslag. Denna tendens utgör utan tvekan resultatet av att författarna, vana att producera fackprosa om samma ämnen, tillåtit sig att ge sig hän åt den från deras perspektiv begripliga lockelse att undervisa sina läsare. Ur ett spänningsperspektiv är emellertid priset för detta nöje högt.
Att Brodie-Innes undervisar går lätt att se om man läser The Soul of a Witch bredvid artikeln Scottish Witchcraft Trials där han redogör för sina åsikter om häxeriet. Scottish Witchcraft Trials är till stor del ett försvar för de tidigmoderna häxprocesserna, åtminstone de skotska, med utgångspunkt i uppfattningen att de som under dessa anklagades för att vara häxor faktiskt var skyldiga och utgjorde ett reellt hot för sina medmänniskors liv och hälsa. Brodie-Innes tänkte sig kortfattat att häxorna använde sig av någon särskilt kraftfull form av hypnos för att ta kontroll över andra människor och för att väcka övermänskliga krafter inom sig själva. Dessa tankar utgör ett centralt tema också i The Soul of a Witch där en hamnskiftande häxa utgör en av de mest intressanta karaktärerna.
Detta är åsikter som i någon mån är motsatta dem som legitimerade grundandet av wiccarörelsen eller andra försök att skapa en modern häxkonst. Wicca skulle å andra sidan knappast existera om det inte vore för de det intresse för häxan som uppenbarligen fanns i den tidiga 1900-talsockultismen.
(Alexandriansk rit på 60-talet)
Det går t ex lätt att läsa The Soul of a Witch som ett exempel på den keltiska vurm som uppenbarligen behärskade flera av centralfigurerna i Golden Dawn, alltså samma entusiastiska passion som fick McGreagor Mathers att promenera runt i Paris iklädd kilt och en viss Alexander Crowley att byta namn. Romanen utspelar sig Skottland på 1500-talet och kan glädja keltofilen med information om olika klaner, släktförhållande och lokala sedvänjor.
I övrigt, och kanske med större intresse, går det att se The Soul of a Witch som en skönlitterär gestaltning av Brodie-Innes tankar om häxeri, häxkonst och häxor och här är romanen också vagt intressant som ett exempel på en av många ståndpunkter som intogs om dessa ämnen i den miljö ur vilken wiccarörelsen så småningom skulle växa fram, även om man vågar gissa att detta inte var en utveckling som Brodie-Innes skulle uppskattat om han fått leva tre decennier längre.
Ett återkommande problem med skräcklitteratur skriven av ockultister som delas av The Soul of a Witch, (även om denna roman knappast kan räknas till skräckgenren), är den tendens att överförklara och prata sönder eventuella övernaturliga inslag. Denna tendens utgör utan tvekan resultatet av att författarna, vana att producera fackprosa om samma ämnen, tillåtit sig att ge sig hän åt den från deras perspektiv begripliga lockelse att undervisa sina läsare. Ur ett spänningsperspektiv är emellertid priset för detta nöje högt.
Att Brodie-Innes undervisar går lätt att se om man läser The Soul of a Witch bredvid artikeln Scottish Witchcraft Trials där han redogör för sina åsikter om häxeriet. Scottish Witchcraft Trials är till stor del ett försvar för de tidigmoderna häxprocesserna, åtminstone de skotska, med utgångspunkt i uppfattningen att de som under dessa anklagades för att vara häxor faktiskt var skyldiga och utgjorde ett reellt hot för sina medmänniskors liv och hälsa. Brodie-Innes tänkte sig kortfattat att häxorna använde sig av någon särskilt kraftfull form av hypnos för att ta kontroll över andra människor och för att väcka övermänskliga krafter inom sig själva. Dessa tankar utgör ett centralt tema också i The Soul of a Witch där en hamnskiftande häxa utgör en av de mest intressanta karaktärerna.
Detta är åsikter som i någon mån är motsatta dem som legitimerade grundandet av wiccarörelsen eller andra försök att skapa en modern häxkonst. Wicca skulle å andra sidan knappast existera om det inte vore för de det intresse för häxan som uppenbarligen fanns i den tidiga 1900-talsockultismen.
(Alexandriansk rit på 60-talet)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)