Två porträtt av Joséphin Péladan

Under det slutande 1800-talets ockulta renässans var det sannolikt i Frankrike som de ockultistiska rörelserna och tänkarna utövade som störst inflytande på det omgivande samhällets kulturklimat och i Frankrike var det sannolikt få som så medvetet och energiskt arbetade för att skapa en ockultistisk estetisk strömning som Josephin Péladan. En liten men intressant konsekvens av detta är de många porträtt av sig själv som Péladan lät olika fin de sciècle-målare utföra. Här följer två av dessa, utförda av Marcellin Desboutin och Alexandre Séon.

Lyrikvännen tema: skräck

Till er med böjelser i denna riktning rekommenderar jag en titt i det senaste numret av Lyrikvännen (4/09) där en artikel av undertecknad med temat Aleister Crowley och det förra sekelskiftets femme fatale-tematik kan avnjutas.

Crowleys väggmålningar och The Abbey of Thelema

De Crowleyintresserade som ännu missat RT Coles Thelema Revisited uppmärksammas härmed på detta försök att dokumentera resterna av det numera så förfallna Abbey of Thelema. Jag känner att jag borde uppmärksamma er på detta även om projektet inte har något alls att göra med Sitra ahra förlag.

Sepermerus spegel

Kanske intresserar det er att Fredrik Gregorius, författaren till Modern asatro och Satanismen i Sverige, har börjat blogga. I så fall går hans tankar om nyhedendom, esoterism och en del annat att följa här.

Golden Dawn, Leonard Smithers och Althea Gyles

Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag skulle återkomma till relationen mellan förläggaren Leonard Smithers och Golden Dawn-medlemmen Althea Gyles. Som vi har sett var den sociala miljön runt den excentriske Smithers, i vilken personer som Oscar Wilde, Ernest Dowson och Aubrey Beardsley, men också WB Yeats och Aleister Crowley (åtminstone i utkanten) ingick, en av de kontaktytor där delar av Golden Dawns medlemskap smälte samman med delar av samtidens kulturelit. Gyles är i Golden Dawn-sammanhang i det närmaste totalt förbisedd men hon kan ändå sägas vara representativ för en viss typ av medlemmar som drogs till orden ifråga.

Althea Gyles (1868-1949) var en poet och illustratör som enligt Smithers biograf James G Nelson idag uppfattas som en av 1890-talets viktigaste konstnärer. Hon hade studerat konst i Dublin men flyttade i 90-talets början till London där hon gick med i Golden Dawn. Genom sitt umgänge kom hon i kontakt med Smithers som anlitade henne som illustratör. Hon illustrerade bland annat Yeats The Secret Rose (1897) och Wildes The Harlot´s House (1904).





Gyles umgicks också i politiskt radikala kretsar och för inte så länge dök några fotografier upp i en samling som tidigare varit i privat ägo som bland annat visar en uppenbart berusad Gyles tillsammans med grevinnan, revolutionären och suffragetten Constance Mariewicz, som dömdes till döden (men benådades) efter påskupproret.



Någon gång under 1899, sannolikt i samband med arbetet på The Harlot´s House blev Gyles och Smithers älskare. Relationen uppfattades som en skandal bland många i parets närhet som ansåg att pornografen Smithers hade förlett den oskyldiga Gyles; särskilt Yeats blev mycket upprörd. Man såg Gyles som ”a pure and beautiful soul lured into the vicious clutches of a demonic, lust filled brute ”, som Nelson uttrycker det.

Relationen mellan Gyles och Smithers är hursomhelst intressant eftersom den illustrerar den nära kopplingen mellan Golden Dawn och 1890-talets litterära och konstnärliga avantgarde samtidigt som den illustrerar Alex Owens poäng om att orden inte bör betraktas som, eller åtminstone inte enbart som, ett gäng stockkonservativa frimurare som längtade tillbaka till medeltiden. Den lockade uppenbarligen också många radikala unga kvinnor.

Möjligen kommer jag att återkomma med en utredning av de rykten som hävdar att Gyles också var älskarinna till ingen annan än Aleister Crowley.

Mer information om Fredrik Gregorius avhandling

Information om avhandlingen:

Format: 240x165 mm
Bandtyp: mjukpärm
Sidantal: 325
Pris: 250 kr

Vi kan också bjuda på ett klipp där Gregorius framträder på tv4:s nyhetsmorgon.

För info om beställning se här.

Fredrik Gregorius: Modern Asatro

Jag har alltför länge skjutit upp ett blogginlägg om Fredrik Gregorius och hans avhandling Modern Asatro: Att konstruera etnisk och kulturell identitet. Gregorius, som tidigare gett ut den lilla boken Satanismen i Sverige på Sitra ahra förlag, disputerade den 30 januari med Olav Hammer som opponent. Avhandlingen har väckt en del intresse i media och omskrivs t ex här, här och här.

Sitra ahra förlag kommer att distribuera Gregorius avhandling. Lagret är ytterst begränsat och enligt Gregorius finns för tillfället inga planer på att låta trycka upp en ny upplaga av avhandlingen som därför gissningsvis inom kort kommer att bli mycket svårt att få tag på. Den som är intresserad av att köpa ett exemplar kan höra av sig till förlaget. Mer information om priser etc kommer under veckan.



Fil dr Fredrik Gregorius

Här följer en beskrivning av avhandlingen och dess ämne:

”Intresset för vikingatiden och de fornnordiska gudarna är stort i dagens Sverige och utgör en central del av den nationella självförståelsen. Varje sommar hålls vikingamarknader på flera platser i landet och i många butiker säljs smycken med fornnordiska motiv. De flesta ser det som en historisk epok som inte omedelbart påverkar deras liv idag. Men för vissa blir
intresset för vikingatiden och dess gudar vägen till en ny livsåskådning.

I den här studien behandlas modern asatro och dess strävan att konstruera en etnisk och religiös identitet. Den moderna asatron är en paradoxal religion. Den baserar sig på äldre religiösa föreställningar och sätter sig genom sin syn på kulturell och etnisk identitet i opposition till det moderna urbana samhället. På ett liknande sätt framhåller de asatroende sig som en minoritet men utgår från etniska föreställningar som delas av en majoritet som inte har något intresse för asatron. Den moderna asatron är inte skild från bredare föreställningar om fornnordisk kultur; snarare har den dragit dessa till sin spets. Det handlar om ett sökande efter något som kan fungera som en fast punkt i en tid som upplevs som allt mer föränderlig och där rådande strukturer saknar varaktighet. Historien blir inom asatron en väg mot något permanent, en symbol för något som den moderna människan har förlorat. Men tolkningen av det förflutna ligger inte fast. Historien omvandlas ständigt för att passa samtida behov och värderingar. Den moderna asatron blir därmed ett exempel på hur våra föreställningar om det förflutna ständigt påverkar oss.”