Ockultistiska tidskrifter ii: Le voile d´Isis

Historien bakom den martinistiska tidskriften Le voile d´Isis berör många av de mest centrala aktörerna och inflytelserikaste trenderna inom de senaste 120 årens franska esoterism och kan sägas vara förankrad i den fysiska plats som sannolikt utgör en av de viktigaste punkterna i denna rörelses intellektuella liv. Berättelsen om Le voile d´Isis har, föga förvånande, sin början under den hektiska period under 1800-talets två sista decennium som var så rik i innovation för den franska esoteriska miljön och kanske mest av allt för den person som av historikern David Allen Harvey kallats den franska ockulta renässansens organisatör. 1890 fyllde den franske läkarstuderande ockultisten Gérard Encausse (mer känd under pseudonymen Papus) 25 och han var att döma av sina handlingar under denna period full av ungdomlig vitalitet. Papus studerade sedan några år tillbaka medicin, han hade redan publicerat sin första bok L'Occultisme Contemporain, grundat sitt första ockulta ordenssällskap L´Ordre Kabbalistique de la Rose-Croix (tillsammans med Stanislas de Guaita och Josephin Péladan) och skapat förlaget Les Éditions du Merveilleux. Året han fyllde 25 arbetade han på ännu en bok, L'Occultisme, och ännu ett ordenssällskap, L´Ordre Martiniste, men det är hans förläggargärning som intresserar oss här.


Papus grundade Les Éditions du Merveilleux tillsammans med Lucien Chamuel som drev en esoterisk bokhandel i Paris och som övertalats av Papus att finansiera företaget. Chamuel, vars verkliga namn var Mauchel, var involverad i Jules-Benoît Doinels gnostiska kyrka och skulle snart bli biskop Tau Bardesane av La Rochelles stift. Han var också en anhängare av martiniströrelsen som han förblev trogen hela sitt liv. 1890 publicerade redan Papus och Chamuel L´Initiation tillsammans men de var uppenbarligen av åsikten att ännu en tidskrift behövdes; sannolikt ville de försöka nå ut till en större läsekrets. Le voile d´Isis var nämligen under sin första period en veckotidning (trots att vissa rykten gör gällande att den vid något tillfälle även fungerat som dagstidning) med ett något mindre specialiserat innehåll än L´Initiation. Det finns också de som menar att Le voile d´Isis var tänkt att ha en viss polemisk udd riktat mot Teosofiska samfundet som Papus och martinisterna nyligen brutit med och det är möjligt att Papus tänkte sig tidskriften som en motvikt till Le Lotus som var teosofernas franska organ.


Chamuels boklåda, förlaget som hörde samman med denna och tidskriften var länge en enhet inom den franska esoteriska miljön även om bokhandelns fysiska belägenhet skiftade ett par gånger. I början av 1900-talet övergick bokhandeln i familjen Chacornacs ägo och utgivningen av Le Voile d´Isis togs över av Librairie Générale des Sciences Occultes (vilket under en period var namnet både på boklådan och förlaget). Chacornacs förlag var mycket aktivt och särskilt Paul Chacornac som tog över verksamheten efter sin far var en inflytelserik förläggare av esoterika som även själv författade en del böcker. Främst bland dessa var det verk som länge var standardbiografin över Eliphas Lévi, Eliphas Lévi, rénovateur de l'occultisme en France, som han själv gav ut 1926.

Intressant nog lyckades Le voile d´Isis behålla sin plats i den franska esoterismens hjärta även efter den omvälvning som René Guénons inflytande på rörelsen kom att utgöra. Guénons böcker, som började publiceras under 20-talet, var som bekant starkt kritiska mot den typ av ockultism som martinismen i mångt och mycket representerat. Trots detta stod Guénon på vänskaplig fot med Paul Chacornac som längre fram skulle komma att skriva en biografi över traditionaliströrelsens grundare. Guénons inflytande var så starkt att Librairie Générale des Sciences Occultes så småningom omvandlades till ett traditionalistiskt (eller åtminstone traditionalistanstruket) förlag, Éditions Traditionnelles, som fortfarande existerar. Le voile d´Isis bytte nu namn till Etudes Traditionnelles och var aktiv till och från under perioden 1936-1992. Generöst räknat överlevde alltså tidskriften något mer än hundra år och speglade under denna period i hög grad huvudfåran inom den franska esoterismen.

Under namnet Le voile d´Isis gavs tidskriften ut med flera olika format och med varierande utgivningstakt. Innehållet utgjordes av bidrag från de tongivande karaktärerna inom den samtida franska esoterismen som F-Ch Barlet, Joanny Bricaud, Oswald Wirth, Papus själv och mot slutet också Guénon. Till detta lades emellertid också historiska texter, bland annat brev av Eliphas Lévi och essäer av Saint-Martin, samt översatt skönlitteratur av Bulwer-Lytton.

Ockultistiska tidskrifter

Ett ofta förbisett men på många sätt utmärkt material för studiet av 1800-talets och det tidiga 1900-talets ockulta miljö är den frodiga flora av tidskrifter som publicerades av olika aktörer inom denna miljö. Den esoteriska tidskriftsmarknaden under perioden var nämligen mycket livskraftig och utgör egentligen kanske den viktigaste källan för den som idag vill göra sig en bred bild av miljön bortom de enstaka klassiska författare och verk som blivit ihågkomna till våra dagar. Här återfinns ofta texter och ideologer som ingen längre minns vare sig bland forskare eller bland arvtagarna till de konfessionella miljöer som gav upphov till texterna.

Förhållandet ser ungefär likadant ut även för de författare som är mer välkända och vars böcker fortfarande finns i tryck. Gissningsvis är det t ex få personer som läst Arthur Waites artiklar från The Occult Review (även bland dem som vet vem Waite är och uppskattar hans böcker). Tidskrifterna har helt enkelt varit svårare att få tag på, de har inte funnits i nytryck och har ofta varit svåra eller dyra att köpa från antikvariat, ett förhållande som nu långsamt håller på att ändras då några (t ex den teosofiska tidskriften Lucifer) ges ut i nytryck.



De ockulta tidskrifterna kunde under sin storhetstid mellan 1800-talets mitt och mellankrigstiden vara mer allmänt hållna – som den brittiska Occult Review – eller knutna till någon organisation eller ideologisk strömning. Mesmerister, martinister, spiritister och teosofer hade alla ett flertal tidskrifter kopplade till sig. Särskild värda att nämna är den martinistiska tidskriften Le voile d´Isis som under en period gavs ut som veckotidning parallellt med den andra martinistiska tidskriften L´Initiation i vilken bland annat Strindberg publicerades.



De flesta av dessa tidskrifter lades ner under 1900-talets första decennier, men intressanta undantag finns. Bland dessa är det antagligen mest spektakulära den spiritistiska tidningen Light som i skrivandets stund överlevt 128 år sedan den grundades 1881 och på sin ålders höst fungerar som medlemsorgan för den engelska spiritistanknutna organisationen The College of Psychic Studies.

Papus och de franska martinisterna låg

bakom publiceringen av ett flertal tidskrifter

Subalterna Orakel

Subalternföreläsningen måste sägas ha blivit lyckad. Ola föreläste om underjordsplatonskt vokalmässande och etymologin bakom iynges, De kaldeiska oraklen salufördes bredvid Teratologen och Ernst Jünger och jag träffade gamla kurskamrater från förlagsutbildningen i Lund. H:ström är trots allt ett av mina favoritförlag.

Mer info om Ola och Subaltern

Mer information finns här.

Ola Wikander och Subaltern

Den 30e september 19.00 på Hedmanska gården i Malmö kommer Ola Wikander att hålla föredrag om De kaldeiska oraklen. Föredraget annordnas av kulturtidskriften Subaltern.

Ben Kadosh ii: ett kort smakprov

Med bakgrund mot förlagets arbete på en översättning av Hansens Den Ny Morgens Gry kommer vi här på bloggen att hålla igång ett Kadosh-tema under den närmaste framtiden. Idag tänkte jag bjuda på ett utdrag ur översättningen (som i princip är färdig om än inte korrekturläst eller redigerad). Utdraget är ganska typiskt för Hansens stil, någonstans mellan lovsång och teologiskt traktat, och ger i övrigt också ett intressant exempel på Hansens ganska egenartade meningsbyggnad och varma relation till tankstreck och kolon som vi inte har velat beröva läsarna av översättningen.

”Lucifer blir Pans sanna exoteriska yttre! Lik: mörkrets energis åsyn. Mörkrets energi – frambringande ljuset – är precis det sanna uttrycket – dessvärre helt missförstått – för Lucifer! Lucifer är tingens sanna skapare – Pans realitet!
En följd av detta blir att Pan således inte är den obetydliga storhet – som människan i sin till största delen barnsliga, naiva föreställning om honom vill göra honom till – som tillåter människan att driva gäck med honom efter sitt gottfinnande.
Lucifer i sin sanna verklighet och höghet är som ett gudomligt majestät!
Inte för inte är hans smycke: Morgonstjärnan!
Men under morgonstjärnan: Venus. Venus är Lucifers dräkt.
Förundrat kan man fråga: hur kan den fullt ut maskuline Lucifer tillika vara den feminina Venus? På det kan man bara svara: Lucifer gömmer sig bakom Venus. Han utgör det manligt starka, de ockulta krafterna i henne.
Lucifer är Venus: metamorfos, liksom omvänt: Venus är Lucifers.
Venus, kvinnan, är bara en aspekt eller annan sida av Lucifer, alldeles lik honom, som skapad ur hans element.
Hon är det kända av det okända!
Naturhuvudprincipen i Lucifer är ormkaraktären, kunskapens och det relativa ondas bild; fastän den hör till Hermes-Merkurius, kan man inte utesluta Venus-fallosaspekten av den.
Därför är också ”Lilith”: ”La maitresse du Lucifer”, inte så mycket Lucifers älskarinna, som mer en sida av honom.”


Så kan det alltså låta, luciferianism anno 1906.

Ett möte med Ben Kadosh

En del av er vet redan att förlagets nästa projekt är en översättning av den danske luciferianen Carl William Hansens skift Den Ny Morgens Gry: Lucifer-Hiram -- Verdensbygmesterens Genkomst, utgiven 1906 under pseudonymen Ben Kadosh. Denna skrift, som av flera skäl är historiskt intressant, har ganska länge haft något av en kultstatus inom den nordiska ockultistiska miljön och har tidigare publicerats i Sverige i en engelsk översättning (av Bjarne Pedersen) i Carl Abrahamssons gamla tidskrift Fenris Wolf. Någon svensk översättning har emellertid aldrig, mig veterligen, tidigare gjorts, en försummelse som alltså snart kommer att vara försonad.

Utgåvan kommer att innehålla en rad essäer som placerar Hansens skrift i ett idéhistoriskt, religiöst och kulturellt sammanhang och som samtidigt låter den intresserade läsaren använda Hansens text som ett titthål in i den muromgärdade, mörka och vildvuxna trädgård som utgörs av den ofta förbisedda del av det förra sekelskiftets esoterism som hans text är ett uttryck för – en trädgård vars existens några faktiskt förnekat och i vars mörker döljer sig både det skrämmande och det underhållande.

Hansens skrift innehåller en inbjudan till läsaren att uppsöka honom i hans hem (på Hjørringsgade i Köpenhamn) för att mellan fyra ögon kunna diskutera luciferianskt frimureri och trots att den diaboliske mejerihandlaren sedan länge är död vill jag gärna se det som om hans inbjudan fortfarande är giltig och även jag inte kan garantera någon lekamlig tête-à-tête med Ben Kadosh vill jag istället locka skriftens läsare till ett själsligt möte med Hansen, så som hans tänkande, hans värld och hans ambitioner har överlevt i hans sällsamma och originella funderingar om Lucifer-Hiram.