Med bakgrund mot förlagets arbete på en översättning av Hansens Den Ny Morgens Gry kommer vi här på bloggen att hålla igång ett Kadosh-tema under den närmaste framtiden. Idag tänkte jag bjuda på ett utdrag ur översättningen (som i princip är färdig om än inte korrekturläst eller redigerad). Utdraget är ganska typiskt för Hansens stil, någonstans mellan lovsång och teologiskt traktat, och ger i övrigt också ett intressant exempel på Hansens ganska egenartade meningsbyggnad och varma relation till tankstreck och kolon som vi inte har velat beröva läsarna av översättningen.
”Lucifer blir Pans sanna exoteriska yttre! Lik: mörkrets energis åsyn. Mörkrets energi – frambringande ljuset – är precis det sanna uttrycket – dessvärre helt missförstått – för Lucifer! Lucifer är tingens sanna skapare – Pans realitet!
En följd av detta blir att Pan således inte är den obetydliga storhet – som människan i sin till största delen barnsliga, naiva föreställning om honom vill göra honom till – som tillåter människan att driva gäck med honom efter sitt gottfinnande.
Lucifer i sin sanna verklighet och höghet är som ett gudomligt majestät!
Inte för inte är hans smycke: Morgonstjärnan!
Men under morgonstjärnan: Venus. Venus är Lucifers dräkt.
Förundrat kan man fråga: hur kan den fullt ut maskuline Lucifer tillika vara den feminina Venus? På det kan man bara svara: Lucifer gömmer sig bakom Venus. Han utgör det manligt starka, de ockulta krafterna i henne.
Lucifer är Venus: metamorfos, liksom omvänt: Venus är Lucifers.
Venus, kvinnan, är bara en aspekt eller annan sida av Lucifer, alldeles lik honom, som skapad ur hans element.
Hon är det kända av det okända!
Naturhuvudprincipen i Lucifer är ormkaraktären, kunskapens och det relativa ondas bild; fastän den hör till Hermes-Merkurius, kan man inte utesluta Venus-fallosaspekten av den.
Därför är också ”Lilith”: ”La maitresse du Lucifer”, inte så mycket Lucifers älskarinna, som mer en sida av honom.”
Så kan det alltså låta, luciferianism anno 1906.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar