Aorta nr 27: Magi

Det senaste och, om man får tro vad som sägs, sista tryckta numret av kulturtidskriften Aorta är helt tillägnat magi och relaterade ämnen. Detta är inte ett vanligt tema för svenska kulturtidskrifter trots att den som skriver om korsbefruktningen mellan konst, litteratur och esoterism har ett i princip oändligt material att ta av. Jag gissar att det fortfarande för de flesta svenska kulturskribenter är ett ämne som signalerar eskapism i ett kulturklimat som gärna vill vara politiskt. (I själva verket gör man sig helt blind inför sin egen kultur om man ignorerar dessa frågor. Wouter Hanegraaff överdrev kanske när han talade om esoterismen som den västerländska kulturens tredje pelare (dvs som ett Alexandria bredvid Aten och Jerusalem), men han överdrev inte mycket. Och den som inte kan förstå sin egen kultur kan knappast påverka den på ett rimligt sätt genom att agera politiskt.)


Det har uppenbarligen funnits ett visst intresse för liknande ämnen inom kretsarna kring Aorta under en ganska lång tid. Bland annat har man publicerat en översättning av Aleister Crowleys Morphia, en av hans bättre dikter, utförd av Carl Forsberg; David Almer har skrivit om Johannes Burreus (i Aorta XIV). Då och då har man berört hermetism, mystik, gnosticism och dylikt.

I det sista numret av Aorta har alltså intresset för släktskapen mellan esoterism och kultur slagit ut i full blom. Clemens Altgård skriver om Austin Osman Spare, Håkan Sandell om den tidiga tyska filmindustrins ockulta kontakter, Ola Wikander om himlakroppar, myt och divination i Ugarit, för att nämna några. Man kan också läsa om Aleister Crowleys lyrik i en artikel signerad Giuliano D´Amico som för övrigt också skrivit en mycket läsvärd reseberättelse från Crowleys Sicilien med titeln Reisebrev fra Palermo som ligger ute på nätet.

Själv bidrar jag med en text om 1800-talsockultismens radikala intresse för hermafroditer och de försök som gjordes att förvandla sig till sådana väsen. Främst behandlar artikeln den bortglömde swedenborgianske predikanten Thomas Lake Harris som dyrkade en tvåkönad kristusgestalt han kallade Kristus-Krista och under flera decennier levde i en sexuell relation med en älva. Han uppfattade detta väsen som en förlorad del av sin egen själ och strävade efter att reintegrera det för att slutligen kunna nå frälsning genom att omvandlas till en himmelsk hermafrodit. Läs och förundras!