söndag 22 februari 2009

C W Brodie-Innes och den ockulta skönlitteraturen

Det är allmänt känt, åtminstone bland dem som intresserar sig för sådant, att det bland nyckelpersoner inom det förra sekelskiftets och det tidiga 1900-talets ockultism skrevs en hel del skönlitteratur, och att en stor del av denna, intressant nog, klassificeras bäst som någon typ av skräck eller science fiction. I Tyskland skrev Eugen Grosche sin Exorial på franska fanns Joséphin Péladans väldiga La Décadence Latine och på engelska en lång rad exempel från Blavatskys Nightmare Tales till Dion Fortunes The Secrets of Doctor Taverner.

Flera av dessa personer var medlemmar av eller rörde sig i kretsarna runt The Hermetic Order of the Golden Dawn. Många är bekanta med Arthur Machens, Crowleys och den redan nämnda Fortunes skönlitterära alster. Här tänkte jag emellertid presentera en person som tillhörde samma miljö men som inte är lika välkänd, nämligen den skotske juristen och Golden Dawn-medlemmen C W Brodie-Innes.



John William Brodie-Innes (1848-1923), känd inom orden som Sub Spe, var grundare av Golden Dawns Edinburgh-tempel, Amen Ra, och en Mathers-lojalist i den stora ordenskonflikten runt år 1900. Han upprätthöll kontakten med Mathers och ledde efter dennes död 1918 hans orden Alpha et Omega tillsammans med Mathers änka.

Utanför orden var han en framgångsrik jurist och en någorlunda produktiv författare som skrev tidningsartiklar, lyrik, noveller och facklitterära verk som Comparative Principles of the Law of England and Scotland. Han skrev också en del om ockultism ofta publicerat som artiklar i The Occult Review och den ockult inspirerade skönlitteratur som angår oss här. Särskilt framgångsrik var The Devil's Mistress (1915) och andra titlar inkluderade The Soul of a Witch (1910) som går att ladda ner som pdf här.



lördag 21 februari 2009

Fler recensioner

Det faller mig in att jag, något senkommet kanske, bör tipsa om några recensioner av oraklen som publicerats under vintern.

Jonas Thente skriver om Oraklen ("Allting som Ola Wikander gör är intressant")på DN:s bokblogg.

Och i Tidningen Kulturen recenseras de av Ervik Cejvan.